Till Dacke!

Det är 4 år sedan du lämnade oss, tänker på dig ofta men ändå allt mer sällan, men jag kommer aldrig att glömma dig..Du har en alldeles egen plats i mitt hjärta.

Jag ska resa nu.Gråt inte!Jag vet att du är ledsen.Luta dig mot min varma hals,jag lovar att stå alldeles stilla! Jag ska inte åka alldeles ännu.Än en stund finns jag kvar här hos dig. Du kramar mig och smeker mig och ber mig,snälla stanna kvar! Du säger att jag måste bli frisk och hel igen. Förstår du inte.Jag orkar inte mer. Mina ben värker,jag är så trött. Låt mig få slippa springa mer! Jag längtar efter att få sluta ögonen och sova. Mitt huvud känns så tungt. Nu kommer bilen som ska hämta mig. Jag är inte rädd,så gråt inte du heller! Jag försvinner ju inte,jag bara reser bort, -nej,jag vet inte vad det landet heter och du kan inte följa efter,men jag vet,att där får jag vila i daggvått gräs på vitklöver-ängar. Så gråt inte mer är du snäll! Men när du känner vinden,den mjuka ljumma vinden om sommaren,den som blåser över stigarna i skogen där jag en gång bar dig på min rygg -då ska du känna som en hälsning långt ifrån en hastig sammetsmjuk smekning,som från en varm len mule mot din kind!!!!