10 år sedan branden på Backaplan

10 År sedan, jösses vad tiden går fort. Minns det som igår när kuratorn från skolan ringde på morgonen dagen efter branden och frågade om jag levde. Vaddå sa jag? Eh varför skulle jag inte göra det? Då hade många fortfarande inte fattat vad som hade hänt. Jag minns att jag blev väckt av pappa på morgonen för han ville berätta att det varit just en stor brand under natten, men på makedoniska föreningen. Inte att det hade varit folk där och en stor fest. För då förstod inte jag heller att det var just den festen jag blivit inbjuden till dagen innan, men i vanlig ordning hade jag utegångsförbud. Tack mamma och pappa! Jag menar det verkligen...

Det dröjde inte länge förän man började begripa omfattningen av vad som hade hänt. Det var som om hela Göteborg på något sätt stod stilla just den dagen efter... Även om det egentligen var ett stort kaos. Jag hade "turen" om man får lov att kalla det så att jag inte hade någon riktigt nära vän som var där, då hade nog livet sett annorlunda ut tror jag, men det var 2 personer som jag faktiskt sörjde även om jag inte stod dom nära, som omkom. Och det var Robert Carlsten och Jane Andersson. Jane träffade jag samma kväll som festen var, hon var på väg dit och jag sprang på henne på redbergsplatsen, där sprang man på alla man kände på den tiden.
Robert tyckte jag va så cool för att han var DJ och att när han ibland spelade på stacken visade han mig hur man gjorde när man spelade skivor o sånt.

Janes begravning var otroligt fin, och så mycket folk att alla inte fick plats att sitta.
På Roberts begravning var det likadant, jag kom inte ens in i kyrkan. Snacka om att han va poppis =)

att det ändå är 10 år sedan..
Sänder en liten tanke till offren, men speciellt till robert och Jane...