Imorgon blir återigen en jobbig dag och ännu en begravning. Jag har stått i valet och kvalet att låta bli att gå av den enkla anledningen att jag inte hunnit sörja färdigt min mormor och definitivt inte Quattro. Ann Marie stod inte mig nära på det sättet, men det är trots allt en människa som berikat mitt liv och hon är högt älskad av många i min närhet och av mig och min familj. Men jag får försöka bortse min sorg för en stund och stötta de som stöttat mig som nu har förlorat sin mormor. Så av respekt så går jag på begravningen. Detta året har utan tvekan varit det värsta i mitt liv och än är det inte slut. Och jag önskar verkligen att något gott kommer ur detta till sist...det finns så mycket att vara glad och tacksam för men det glöms bort när man har det känslomässigt jobbigt. Nu ska jag försöka sova och på bilden ovan ligger båda mina hundar på gräsmattan önskar bara att de båda fanns här fysiskt...
Published with Blogger-droid v1.6.8
1 kommentar:
styrkekramar från mig <3
Skicka en kommentar