att vakna och känna bäbisen första spark utanpå magen..
Inuti har jag ju känt men aldrig utanpå förän nu.
Och det var skithäftigt, och läskigt..det känns ju skumt att man har något som växer lixom inuti en. Och kan jag säga annat än att längtar efter att få träffa den lilla varelsen.
Jag som varit tveksam till när och om jag ska skaffa barn, det känns självklart nu och jag kunde inte varit gladare över hur det blev.
Inatt går jag på sista nattpasset, det är lycka på sitt sätt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar