Hur som det var ett nödvändigt ont..
Efter denna tråkiga uppgift så skulle jag och vovvarna traska upp till mamma. Jag mötte upp syrran för att få lite bärhjälp då lillvovven inte ska gå FÖR mkt...ehmm ja, kan ju säga som så att han vill gå, inte bli buren. Blir ett jäkla gnäll om han blir buren för länge. Så vi bar honom i den brantaste backen, sen fick han gå själv i sitt egna tempo förstås.
Vi redbergsplatsen såg vi spårvagnar, lastbilar, bussa, cyklar, ja allt man kan tänka sig. Och Quattro tyckte mest det var skoj, han var inte ett dugg rädd eller osäker, mest nyfiken och ville nosa på allt och alla..duktigt..
Sen var vi hos mamma ett par timmar och sen promenerade vi hem, själva. Det tog 40 minuter hem :-) Det brukar ta max 15 minuter annars ;-) Men Quattro pinnande på rätt bra ändå, och det där med att inte orka gå finns inte på världskartan för honom. Jag tvångsbar honom ibland bara för att. Det sägs så mycket olika saker om hurvida valpar ska gå eller inte osv..Men det logiska måste väl ändå vara att om han vill och orkar så är det okej?? Jag är ingen expert så jag vet inte, men jag går på magkänslan :-) Hade han satt sig ner och protesterat så hade det inte vart snack om saken, då hade jag burit honom till världens ände om så hade behövts.
Ja efter denna utflykt så trodde jag att i alla fall lillvovven skulle halvdö på golvet när vi kom hem, men icke då..Nu ska det lekas :-)
Skiiiittt, jag hade precis en fästing som tog sig en promenad över min hand, nu kliar det överallt..Fan, fan, faaaan..Jag är livrädd för dom små asen, jag tycker det är så vidrigt äckligt så jag kan inte beskriva det med ord..Bara tanken på att en sån krypande liten äcklig slempropp ska bita sig fast i mig gör mig svimfärdig!! DUSCHA NU!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar