En vecka har förflutit sedan mormor gick bort. Jag fattar det fortfarande inte riktigt, känns bara tomt och konstigt fortfarande. Men jag saknar så enormt mycket, jag saknar mormor som frisk för 2,5 år sedan. Då hon fortfarande gjorde världens godaste köttbullar, när hon satt och babblade med sin talande undulat Pelle, när hon drog sina snuskiga skämt, eller när hon skrämdes. Humorn har funnits med hela tiden, även sedan hon kom till äldreboendet, men jag tror hon kände en enorm sorg över att livet tog en sådan drastisk vändning. Från att ena sekunden vara hemma och greja för att i nästa sekund åka ambulans och opereras för hjärnblödning. För hon var fullständigt medveten om allt, även om hon gradvis tappade förmågan att kunna förmedla sina egna tankar och känslor.
Mormor, min ängel!!
1 kommentar:
beklagar sorgen. Jag miste min mormor för tre år sedan och saknaden är ibland hemsk. Jag vill ta upp luren och ringa henne men inser att det inte går....snyft...kramar om...
Skicka en kommentar