Jag har förlorat både familjemedlemmar och djur och jag har extremt svårt att hantera det faktum att någon bara inte finns mer. Och den sorgen de lämnar efter sig..
Jag är inte rädd för att dö själv, men jag kan vara rädd för hur min omgivning skulle hantera det. Jag vill inte att någon ska må dåligt på grund av mig
om ni förstår vad jag menar.
Jag vill inte göra någon ledsen, eller lämna jordelivet bara sådär.
Jag är livrädd för cancer, både för att drabbas av det själv och att mina nära ska drabbas.
Jag är sjukligt rädd för hajar :) Ja det kan låta konstigt men jag är så jävla rädd så ni anar inte. Förmodligen kommer det ifrån Jaws filmerna, att man kanske såg dom i lite för ung ålder. Ändå kan jag vara så jäkla dum i huvudet rent ut sagt att jag sitter och kollar på typ Discovery när det är hajtema eller vithajsspecial eller attacker som skett mot människor. Stört!
Jag är rädd för att jag inte ska räcka till
På senare år har jag utvecklat en slags rädsla för kryp, typ spindlar..och fjärilar, jätte fina vingar och allt, men kroppen..huäää
Jag är lite rädd för ormar åxå, mer obehag än rädsla dock..
Sjukligt höjdrädd, får svindel ifrån mattkanten. Jag har lipat mig igenom ett par turer i Lisebergstornet och pariserhjulet..men nej tack!
I övrigt är jag nog relativt orädd.
Jag går inte omkring och tänker på vad jag är rädd för och jag utsätter mig inte för mina rädslor om det går att undvika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar