Jag och några av kompisarna var med i luciakören, detta var väl i klass 7 tror jag. Jag och tre till skulle läsa nån vers inför hela Aulan där våra föräldrar satt.
Den första tjejen läste, sen en kille som jag fullkomligt hatade, då brast det för mig. Kunde inte hålla mig för skratt, så jag stod där och fnissade och flinade istället för att läsa min vers..lite pinsamt så.
En annan gång så sprang i runt på skolgården av någon anledning, så stod killen jag var kär i med ett par kompisar, så skulle väl jag stajla eller nåt, men jag ramlade rakt framför fötterna på den där killen.
En gång skulle jag och Virran hålla oss gömda i ett trapphus, vi fick inte bli upptäckta. Vem tror ni inte lägger av världens brakare? Det var inte Virran kan jag säga..
Ja det finns en HEL DEL pinsamma minnen, men dessa bjuder jag på idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar